Igår kväll hamnade jag i ett fascinerande forskningsprojekt som rörde mantalslängderna i Fölene socken under förra hälften av sjuttonhundratalet. Så fascinerande att klockan plötsligt var ett på natten och då iddes jag inte skriva något blogginlägg. Det kommer nu i stället.
Dagen började lite slött med att jag tvättade och gick igenom post och ringde några samtal rörande min pensionering, vilken jag har otroligt dålig koll på. Jag fick t.ex. klart för mig att man inte automatiskt stryks ur facket när man pensioneras vilket lett till en retroaktiv avgift på flera sura hundralappar. Detta neutraliserades i viss mån när jag tog min myntsamling och begav mig intill banken för att sätta in dem. Jag betalar ju aldrig med mynt utan låter de växelpengar jag får gå oavkortade till en burk i köksskåpet. Detta sparande märks inte men gav mig nu plåster på de fackliga såren med råge.
 |
| Klart för att börja riva tapeter |
Eftersom jag ännu var framme på stan passade jag på att äta lunch med Eva och den förlade vi till klassisk mark; Innovatum i Nohabs gamla lokaler. Där man förr byggde ånglok lagar man nu fisk och korv och annat gott. Efter detta for jag hem och tog itu med sovrummet som nu står på tur. Jag tog ner alla tavlor och bilder, skruvade ner lister, tog bort gardinerna och plockade rent från alla spikar och skruvar som satt kvar.
 |
| De sitter så löst att det borde vara en lätt match |
Tapeterna har suttit så löst under min tid, att jag tog för givet, att det skulle bli en lätt match att riva ner dem. Tyvärr verkar det inte så. Fläckvis har limmet huggit tag i väggen ordentligt och på de två våder jag tog ner fick jag skrapa med kniv för att få bort tillräckligt mycket. Detta ledde till fula sår i väggen så jag inser att jag måste utrusta mig med spackelspade och slipmaskin. Nåväl, det tar lite tid men förhoppningsvis ger det lön för mödan när jag väl fått lägenheten såld.
 |
| Så här ser det ut efter två våder |
No comments:
Post a Comment