Jag gick dit utan några som helst förväntningar för jag har ingen aning om vem karl´n är. Det hela började med att tre vanliga musikanter tågade in till sina instrument. Sedan, efter en lagom stund, dök det upp en man som såg ut att vara alldeles nyutsprungen ur någon av gatukontorets tält ute på Norra Bantorget. Han var klädd i bruna gabardinbyxor, gråvit nylonskjorta och stukad hatt. Precis som om han var på rymmen från någon svensk gangesterfilm från femtiotalet.
Inte någon helt galen gissning ty han debuterade en gång i Yalebird Singers där han var den ende som inte suttit inne. Hans referensramar var också femtiotalsmässiga. Min ledasagarinna, född 56, var på gränsen till att vara för ung ty han talade om sådana slocknade stjärnor som Nils Perne, Thor Modéen och Ulla Billqvist.
Fast mod slutet hostade han upp sig och spelade riff av Keith Richard och Jimmy Hendrix. Och gjorde det bra. Plus att han berättade historier och skapade en glad stäming som fick två timmar att bara flyga förbi.
Avslutar med en bild han gav av en trist stad på gränsen till Tjeckien: "Den var Östtysklands svar på Sveg!"
No comments:
Post a Comment