Idag har jag, som vanligt på fredagar, suttit ute i min lilla stuga i skogen och NJUTIT av tystnaden och friden under snötyngda granar. Min kvinna undrade i morse hur jag står ut där hela dagen och jag svarade att mitt problem är att tiden går alltför fort. Fast jag vet inte riktigt vad jag gör mer än att jobba med tjänstefördelning och andra skoladministrativa sysslor. Det går ju så mycket enklare nu, sedan jag skaffat 70 meter sladd och kan förse min dator med ström hela dagen.
En sak jag dessutom gjorde idag var att botanisera bland gamla filer på hårddisken. Jag hittade då en dagbok och upptäckte att igår var det 14 år sedan jag första gången var ute på internet! Jag minns det mycket väl. Mina söner hade förbarmat sig över fadren och tagit mig med till den närbelägna högskolan där man hade en prova-på-kväll för datorintresserade.
Jag hade väldigt diffusa begrepp om internet även om jag hade ganska stor datorvana redan då. Jag kom dock ut på nätet och sökte mig fram på måfå. Plötsligt satt jag med en meny från en pizzeria på Manhattan framför mig och jag minns hur det svindlade för mig. Jag, i min lilla stad, satt här med ett fönster ut mot stora världen och såg vad man just då kunde beställa på en bar i New York!
Men. Det är alltså bara 14 år sedan detta hände. Det är rent ofattbart vilken genomgripande förändring både jag och världen genomgått på dessa fjorton år. Jag minns hur man ibland kunde se framtidsvisioner i TV där det berättades att man på tjugohundratalet skulle kunna sitta hemma vid sin terminal och sköta bankärenden och speceriinköp från köksbordet.
Det var science fiction då och nu är det en självklar del av vardagen. Samtidigt har det blivit ett utslagningsinstrument för alla de som inta kan/vill/orkar ta till sig av det nya. Jag föreställer mig att många TV-tittare känner sig både undrande och vilsna när hallåan klämtjäckt annonserar att man kan läsa vidare på svt.se/aktuellt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
"...på tjugohundratalet skulle kunna sitta hemma vid sin terminal och sköta bankärenden..."
Jag berättade väl om när jag skulle betala hyresdeposition för min första lägenhet i Paris? Följande diskussion utspelade sig mellan mig och mäklaren:
- Du kan skicka en check med posten till din hyresvärd.
- Check? Sådana har jag inga. Men jag kan väl föra över via internet?
- Nej men alltså, krångla inte till det för dig. Vi ska nog lösa på det något sätt.
Vi talar 2007.
kommentar till ovan: min hyresvärd visade sig vara mycket nytänkande och det hela slutade med en internetöverföring.
Hejsan Vännen!
Nu har jag tittat på "Vem vet mest" Du var ju jätteduktig. Påminn mig nästa gång vi ses att jag ska få en autograf, du är ju tv-kändis nu =D
Jag hoppas att du berättar här på bloggen hur du hade det i tv-studion.
Jag var inte hemma när programmet sändes i tv men jag såg det på www.tv.nu ,ett tips till er andra som inte heller kunde se det på tv.
Kram/Ammii
Post a Comment