Första pensionen

Idag tog avvecklingen av lägenheten ett stort steg framåt i och med att Reto Återbruk var och hämtade de flesta av mina möbler. Två killar kom i en van och jag var orolig för att de skulle behöva komma flera gånger. Men de kunde stuva och allt fick plats. Innan de kom hade jag också hunnit med ett nytt varv till återvinningen där jag snart börjar ses som en av stamkunderna.

Vardagsrummet blir tommare och tommare

Till slut finns bara de saker jag vill behålla kvar.

Jag fortsatte sedan plockandet och har nu hunnit till lådorna med gamla vykort, brev och julhälsningar. Somliga har varit väldigt flitiga brevskrivare och jag får lite ont samvete gentemot Erika och Gunhild. Jag får skärpa till mig och börja skriva åtminstone ett kort då och då. Jag har ju frimärken liggande i plånboken.

Så här fin utsikt har man över nya Velandabron

Idag har jag fått ut min första pension och jag inser att jag kanske måste vänja mig vid lite nya rutiner. Det skall nog gå bra tror jag. Dagens pengatillskott firade jag med att köpa lite gott kaffebröd. Hur det nu var så blev det en Prinsessbakelse och den, tillsammans med en termos kaffe, fick följa med ut på utflykt. Först till en fantastisk utsiktspunkt över nya järnvägsbron i Velanda.

God fika i vacker miljö

Där fanns dock ingen bra fikaplats så jag fortsatte till Hullsjön, den plats i den här delen av västsverige som jag upplever ha den allra bästa karman. Jag satt länge vid bordet och såg ut över sjön och fåglarna - Häger, gräsand, grågås, ålekråka m.fl m.fl Och så serverade jag mig min pensionärsfika. På vacker medhavd keramik förstås. Jag har ett ganska så gott liv. Bara jag nu kan bli av med lägenheten...

En häger skall till att landa