Söndagsmiddag

Dagarna är soliga och alldeles lagom varma fast det är en bit i september. Dock börjar den härliga hösten visa sina första kännetecken för den som vill se dem. Och här går jag lös och ledig och njuter av vissheten att de arbetande klasserna försörjer mig i min lyxtillvaro. Fast på helgerna kommer folk hit och trivs med oss och det fröjdas vi åt, jag i vissheten att vardagen är min och att jag då får vara här i splendid isolation.

Ett vackert tecken på den annalkande hösten

Igår var Gabbis och Paula/Jimmy här och även Carolin som just nu genomlider ett stambyte med allt vad det innebär av skithus nere på gården och dusch i en kabyss någonstans. Maken och sonen har flytt till Småland undan förödelsen och själv tuggar hon på ett erbjudande om att bo hos oss de månader kaoset varar.

Pelle och Jimmy fann sig väl tillrätta i soffhörnet

Fast dessa är de oftast sedda gästerna så visade det sig att de ännu inte hade sett vår fina hörnsoffa. Den föll i mycket god jord och hörnet belades genast av Pelle som fann att den goda karman bevarats där. Han somnade i väntan på maten. Vi åt en enkel grillmåltid bestående av karrékotletter men även av hemskjuten hjort från Småland. Allt mycket gott. Mitt bidrag var en libanesisk persiljesallad – Tabouleh, eftersom persiljan gått till så väl i kryddlådan.

Efter middagen umgås de på det sätt man umgås numera

Fördelen med att ha gäster på söndagsmiddag är att de går hem rätt tidigt då måndag morgon närmar sig obevekligt. Jimmy o Paula var dock kvar lite längre och när de gick stannade vovven kvar eftersom jag skall ha henne i morgon. Sist for vi själva hem och tog hand om lägenheten i stan lite. 

Vovven tittar efter husse och matte,
som försvinner genom skogen