Än lever gubben

Ja, det kunde jag konstatera när jag besökte min gamle far i eftermiddags. De senaste gångerna har det varit ett virrigt vrak jag mött men tiden på hemmet på Kerstinsås med ordentlig vård har gjort underverk. Eivor berättade för ett tag sedan om hur hon fått upp och ut gubben efter en trög startsträcka och samma sak fick jag uppleva idag. Fast troligen med ännu kortare start.

Han kanske inte ser dem så bra, men
handen finner fort de goda kakorna

Jag kom dit vid halv tre och då låg han och sov fast han var påklädd men kom fort upp i rullstolen med hjälp av en pigg och allert sköterska. Pinsamt nog hade jag svårt att hitta till hans rum med efter några felnavigeringar visades jag rätt och när jag frågade vårdaren om fiket var öppet så kom hon direkt med två koppar kaffe. Jag hade köpt med mig dammsugare eftersom far gillar sådant men idag hade vi tur. Gunborg på samma avdelning fyllde år så vi fick var sin tårtbit också. Ödesdigert för pointsräknaren men gott! Efter detta ville pappa gå ut för regnet från i morse hade övergått i solsken och han hittade till sitt läiga favorithörn. Vi kunde inte föra något samtal, därtill hör han för illa, men vi kunde notera, ett flertal gånger, att vädret var bra och att Ingvar nog hade varit på besök idag, eller om det var igår.

Tänk att där borta ligger en dommarring
som jag aldrig sett förut!

Efter en dryg timme gick jag och for hem på kort besök hos Ingvars där frosseriet fortsatte med mors äpplebröd. Sedan var det bara att åka hem och räkna ihop dagens points och finna att jag redan första dagen i veckan börjat nalla på bonuspointsen. På vägen till Nossebro tog jag en cache vid ett fornminne som jag åkt förbi flera gånger utan att notera. En dommarring från järnåldern på vägen mellan Främmestad och Bäreberg. Där ser man vilken nytta man kan ha av geocaching. Vad gäller lägenheten så har jag idag kommit överens med Återbruksbutiken om att de skall hämta möbler på onsdag och jag ställde i ordning allt de kan ta i stora rummet.