Mums för en gammal mun, sa Ottosson

Det kanske någon gång har framkomit att jag håller på att skriva rent mors gamla dagböcker från början av fyrtiotalet. Det går lite segt ibland men nu har jag skrivit ett par kvällar i rad och ikväll stötte jag på en text som jag bara måste dela med mig av. Den är från Kristi Himmelfärdsdag den 22 maj 1941. Dagen har inte börjat så bra för henne. Hon har glatt sig så åt att ännu en gång gå riksmarschen och kanske slå sitt tidigare "rekord", det som kom i tidningen. Men när hon kommer fram till Herrljunga får hon veta att flickor bara får gå en gång. Hela mitt genusorienterade hjärta vrider sig i plågor inför det här men den 13-åriga Eva finner sig och traskar hem mot Remmene, följd av lite glåpord från snusiga bondtölpar som undrar varför hon inte går fortare...

Hon verkar dock inte ta så illa vid sig utan tillbringar eftermiddagen med att läsa och spela grammofon och skriva i dagboken. TIll slut är bara hon vaken och då kommer dessa rader:

Nu har jag satt fram en vickning bestående av ett glas mjölk och en veteskiva. "Det blir mums för en gammal mun, sa Ottosson" (Ett ordstäv efter en Haralds kompis John Ottosson, som Alice Skeppet är ”vilt förälskad” i.

Tänk om den lilla 13-åringen anat vilken kontakt hon i tidens fullbordan skulle få med Ottosson... Alice Skeppet kan möjligen vara en kusin till Eva, dotter till Martins syster Amanda. 

I övrigt har dagen bestått av fortsatt röjande i skåpen. Jag har lyckats samla material till en ny soptippsresa. Jag tog mig också samman och monterade ner dubbelsängen så att den får gå med i morgon. Madrasserna sparar jag dock för att ha en av dem i lilla stugan i stora skogen. Det vart plötsligt riktigt gott om utrymme i sovrummet och jag kan forsa fram utan att riskera slå knäna i en sängstolpe.