Knytis

I 17 år har vår stugförening talat om att man skall ha en knytis då och då i någon av stugorna. Inte förrän vi tog tag i saken har det blivit något av det och igår samlades vi, 12 personer, här. Vi är väl kanske de enda som har möjlighet att ha ett sådant kalas här, framförallt när det blir mörkt och kallt fram mot natten. Vi är nog också de enda som är företagsamma nog att driva igenom att det blir en fest.

Allt klart för knytkalas i strålande septemberväder

Vi ägnade förmiddagen åt att städa och plocka undan för i vår förening springer inte grannarna hos varann, som tur är, och knappt någon av gästerna har varit här förut. Det gäller därför att göra ett gott intryck. När detta var gjort ställde jag mig vid grillen, lade på vår bakplåt och bakade ännu en gång mina tunnbröd som denna gång blev riktigt mjuka och fina. Samtidigt kunde jag se hur Marie i huset ovanför oss stod och gjorde i ordning den potatissallad de skulle komma med. Det kändes trevligt.

Mycket gott fanns på bordet

Alla lät sig väl smaka

Mätta och belåtna

Vid femtiden var allt klart och folk droppade in från olika vrår i skogen, medförande fat och skålar och plötsligt stod sidobordet dukat med läckerheter. Vi som var där känner varann till namn i alla fall och samtalet flöt fritt och otvunget och snart vart det mörkare och vi drog oss in mot verandan. Den rymde oss gott och väl och ljusen i Essungastake och Essungakrona värmde fullt tillräckligt.

Mys inne i verandan

En av stugägarna, en ensamstående kvinna hade beklagat sig över de gamla myrkna stockar som utgör hennes gamla trädgårdsmöblemang, som behöver bort och en annan, gick genast och hämtade motorsåg och satte igång att kapa möblemanget till hanterbara bitar. Det skymde och som tur var hade jag med mig mina gamla orienteringspannlampor. Dessa var också laddade och jag följde med som gatlykta.

Motorsågsmassaker i sensommarnatten

Jag hade tidigare under kvällen talat om mina pannlampor och andra sa att de också hade pannlampor. Men jag talade PANNLAMPOR, sådana som lyser upp skogen som helljuset på en bilstrålkastare, inte sådana smålampor som Claes Ohlson säljer och folket vart mycket imponerade när jag blåste på med alla watt. Jag stod sedan uppe på klippan när gästerna gick hem och lyste tills de kom ner på vägen.

För övrigt var de imponerade av vårt bygge också och det var liksom lite av det jag hoppats inför kvällen :-)