En härlig heldag

När jag vaknade i morse kändes det lite frestande att stanna hemma i värmen och kura ihop sig i favoritfåtöljen, men så tänkte jag på hur mysigt det kan vara ute i stugan också. När man väl fått upp värmen där. Och visst blev det så. De senaste dagarnas värme hade nästan töat bort all snö så jag kunde köra bilen ända fram till den vanliga parkeringsplatsen.

Det var heller inga problem att få upp värmen på verandan och i stugan. Jag hade bara en liter fotogen kvar, men den räckte till att hålla fart i kaminen hela dagen. Dessutom tände jag upp stearinljus i alla julljusstakar, som står kvar. Det blev både mysigt och varmt. Allteftersom ljusen blev mindre ställde jag dem i stumpastaken inne i stugan och det räckte för att även den skulle bli varm fram mot skymningen.

Om någon undrar hur jag fördriver en dag på verandan så kan jag säga att det behövs inte mycket för att timmarna skall gå. En kopp kaffe, en bok att titta lite i, småfåglar bland fröautomaterna ute i rönnen och en korv att steka vid middagstid. Det räcker för att jag skall vara fullkomligt nöjd. Tystnaden och ensamheten och friden ute i skogen är så oskattbar.

När skymningen sänkte sig drog jag mig så sakteliga in mot stugan där det nu rådde en behaglig värme. Jag hade dragit upp ström till stugan och ägnade nu kvällen, ända tills det var dags att hämta Anna, åt att titta igenom mina tågfilmer. Detta, att ligga på en behaglig säng, i ett litet rum ute i en stor skog och se gamla småbildsfilmer om ånglok, som går på järnvägar, länge sedan upprivna, det är lycka.

Det blev hur som helst en riktigt härlig heldag ute i skogen och inte förrän vid åttatiden körde jag in och hämtade Anna vid hennes gospelkör. Och nu sitter vi och tittar på ett mycket omaka par på TV, vilka båda är lika fascinerande - Lars Lerin och Leif GW Persson.