En missräkning

Idag skulle så våra julgäster (äntligen) resa hem och de är nog lika glada för den saken, som vad jag är. Jag har hela dagen gått och glatt mig åt att jag i morgon skall kunna sitta ute i stugan, med ljusen tända, grammofonen laddad, kaminen tänd och kaffe med dopp inom räckhåll. Men man skall aldrig glädja sig.

Det är lika bra att inse att det går åt helvete vad man än gör. Svågern blev jag av med lätt och geschvint eftersom han skulle flyga till Kallax, men med svärmor var det värre. Hon skulle vidare med tåg och en timme innan jag skulle köra fram henne till centralen kom SMS:et. Tåget norrut inställt på grund av kyla. Bara att boka om och hoppas på bättre väder i morgon.

Där rök den stugdagen. Fast inte riktigt ändå, som det skulle visa sig. För att komma fram i så varmt väder som möjligt bokade hon en sen resa från Stockholm och då skall jag banne mig ta min stugdag ändå. Inte riktigt som om den varit helt ograverad men bra nära.

I övrigt har vi ägnat dagen åt vila och letargi. Skrivit lite texter, pusslat lite, tittat på bilder av mitt vackra lilla barnbarn, lagat middag - först åt Svärmor och Svåger och sedan åt Svärmor och Sambo. Jag har utvecklats till en lyxhustru, som går hemma och servar mina nära och kära. Och bekräftelse kan man inte få nog av.