Dumdristigt

Nu har jag postat en bevittnad fullmakt till min kära syster där jag ger henne rätt att ta tillvara mina intressen inför en kommande bouppteckning. Genast som jag släppt taget om kuvertet och hört det dunsa ner i brevlådans botten slår det mig hur dumdristigt ansvarslöst jag agerat. Jag borde naturligtvis ha avvaktat med att posta denna fullmakt tills dess att jag fått en kallelse till förrättningen så att jag i lugn och ro kunnat kontrollera att inga oegentligheter planerades från snikna medarvingar.

Det verkar ju nämligen som om värdet av lösöret inte kommer att tas i beaktande vid den kommande bouppteckningen! Kanske skall inte nerkissade nattlinnen och trasiga koftor värderas alltför högt, men begagnade skor och tofflor går det alltid att få en krona eller två för. Men vad ännu värre är! Jag har inte kontaktat skatteverket för att ta reda på vilka regler som gäller vid bouppteckning. Med kännedom om bouppteckningsmännens minst sagt tvivelaktiga vandel inser jag redan nu hur grundligt lurad jag kommer att bli i denna affär.

Men - det kan jag leva med. Jag saknar moster Lisa och det känns värre.