Påskhelgen som gick

Påsken är överstånden och jag njuter några väl förtjänta lovdagar under veckan efter. Vi firade påsken rejält och började redan på fredagen (långfredag kallade vi den när jag var liten) då vi handlade maten och sedan for ut till stugan och pyntade. ”Julen varar än till påska” heter det i visan och det har jag tagit fasta på ute i stugan. Så vi började med att städa undan tomtar, julbonader och röda dukar varefter kycklingar och ägg åkte fram. Det blev riktigt fint och den bild jag lade ut på mitt sociala medium belönades med ett otal ”gilla”.


Sedan blev det påskafton och den ägnades förberedelser inför kvällen där det stora numret vara en helstekt kalkon, som blev mycket lyckad. Naturligtvis fanns där både ägg och sill och silltårtor och annat gott. Kvällen vart näringsrik.


Tre unga herrar fick en vuxenhetspresent i sina ägg. Var sin riktig täljkniv och för att rädda stolar och bord försägs de även med förberedda skogspinnar. Gossarna förföll lyckliga över arrangemanget och de plåster vi inköpt för tillfället slapp komma till användning.


Påskaftonens allt överskuggande händels var dock Noomis ettårsdag. 7 april i fjol föddes den lilla valpen uppe i höga Norrland och nu firades detta med en fånighet som trotsade alla gränser. Jag är inte säker på att jag själv utgjorde något undantag härvidlag.
Det hade köpts in presenter i form av rosa leksaker i plastpåse, hjortben, pipande plastdjur, mjukisleksaker och bollar. När allt hon egentligen vill leka med riktigt ordentligt är sitt favoritvedträ och en tom petflaska.
Det fanns dock en present hon uppskattade av hela sitt hungriga hjärta och det var den bakelse hon serverades. Gjord på lever och kyckling samt garnerad med diverse godisbitar. Hunden blev så exalterad av detta att hon till och med förnedrade sig till att acceptera den festhatt dess matte tvingade på henne.


Dagen efter (som vi fordomdags kallade påskdagen) förenades några av gårdagens gäster till premiärbjudning ute i stugan. Solen sken medan vädret i övrigt var svinkallt och de mest ömskinta damerna satt inbäddade i filtar och dynor. Lite goda sillrätter från igår fick en revival och dessutom grillade vi korv, som avnjöts med tunnbröd och senap.


Efter det var det dock slut med naturlivet och vi trängde in oss, alla fem, i stugan där det vart varmt och gott och vi enades om att påsken varit god och glad. Måndagen firades i stillhet medan tisdagen, då vanligt hederligt folk jobbar, ägnades en heldag på Kungliga biblioteket. Där frossade jag i dödsannonser från Göteborgsposten där jag lyckades spåra ett antal släktingar, som jag inte tidigare känt till.

Och idag, och igår, blev det stugan där hunden och jag njuter av friden och jag förbereder mig inför pensioneringen genom att sitta och måla akvarell. Men mer därom i nästa blogginlägg som kommer att handla om Remmene gamla kyrka.