Vardagen är full av små och stora händelser. Jag sitter ute i stugan, med vårsol in genom fönstret och Gamla Nordsjön på skivtallriken. Det är en stor sak. Jag hittar ett par skor, som passar perfekt, lyfter upp foten och skonar knät. Det är också en stor sak. Ett plastbarn visar upp ett inlämningsarbete i svenska, som jag bara hjälp henne pyttelite med och hon har fått VG. Stor sak.
Och idag hände en liten sak, kanske tre sekunder lång, men den var unik på sitt sätt. Mitt på Drottninggatan mötte jag en kvinna, som en gång bodde i Hjärtum. Jag har glömt hennes namn men minns att hon hade två döttrar, där den ena nog hette Marianne. Vi tittade på varann i en sekund, kände igen varann efter ytterligare en sekund, log och hälsade den sista sekunden. Det var allt, men det var första gången på mina sju år i Stockholm som jag upplevt ett spontanmöte med en människa jag känt sedan tidigare.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment