I väntans tider

Ofta reser jag till Storstaden med en förbindelse, som går först halv sex från Thn och får på så sätt några timmars vila i hemmet innan avfärd. Igår kände jag mig pigg och letade upp en buss och ett tåg som gick tidigt och som gav mig 1 timme och fyrtio minuters väntan i Herrljunga.
Kan någon människa frivilligt sätta sig på perrongen i Herrljunga i en timme och fyrtio minuter? Jo, jag kan. Och jag hade inte ens långtråkigt. Jag hann in på stationen för att förse mig med en mugg kaffe och sedan satt jag i solvärmen och såg tågen komma och gå, rusa förbi eller bara sakta in i väntan på ett möte.
Jag hade med mig en bra talbok men fick ideligen stänga av för att inte missa något när loken kom in på stationen och förde väsen.


Det passerade ett X2000 och tre godståg medan jag satt där i går. Ett norrlandståg stannade liksom två intercity och fyra små rälsbussar som pilade in från Lidköping och fortsatte mot Göteborg eller vände åter.
SÅ nog hade jag upplevelser så det räckte och blev över. Jo, jag häll så när på att glömma. Tre reginatåg passerade också och fyra blå motorvagnar av den typ som trafikerar Uddevallabanan.
Jag tror det är svårt att tänka sig en situation som jag upplever som långtråkig.