Springkällan i Rättvik

Så har vi då gjort Siljan. Det svenskaste av det svenska enligt turistreklamen. Någon sa att om man skulle ha ett G8-möte i Sverige så borde det ligga i Tällberg och döpte därvid den lilla orten till Sveriges Davos. Det enda vi gjorde där var dock att införliva en ny mugg i samlingen. En keramiker som satt där och drejade så gemytligt hade nämligen högeligen prisvärda alster till salu. Till och med så att jag kunde köpa.

VI övernattade på en liten scoutgård norr om Rättvik där vi var alldeles själva och kunde välja den allra dalmasigaste stuga vi ville. Alldeles intill gården finns en märklig sevärdhet. En springkälla. Den uppstod när man försökte borra efter olja 1869 och i stället kom på en väldigt kraftig vattenåder. Det sprutade upp ur marken då och gör så fortfarande. Mitt ute i skogen. Det var fascinerande.

I övrigt såg vi några turistmåsten: Nusnäs, Nittsjö och Zornmuseet, men mest minnesvärda var nog ändå de pyttesmå småvägar vi letade upp och där jag i snigelfart körde igenom byar, som stått oskiftade sedan gamle kung Gustavs tid.