Jag vet inte hur det är nu för tiden, men misstänker att någon av barnen nog åtminstone TÄNKER traska iväg till en kyrkogård vid Alla Helgona. Utifall att det nu firas på samma sätt där de råkar befinna sig. Där jag var firades det dock ordentligt. Det tycks ha gått en rejäl inflation även i ljuslyktor nu och på Solna kyrkogård lyste det i ett överflöd, som lätt hade kunnat bli amerikanskt groteskt men som ändå var riktigt vackert.
Det var bara vid minneslunden som det blev lite för mycket av det goda, men visst, jag förstår. Vi är många som inte finns hemma just där VÅRA avlidna familjemedlemmar vilar och då är ju minneslunden ett fint alternativ.
I år kändes det för första gången riktigt nära att tända lyktor till Alla Helgona så vi var noga med att ta oss till kyrkogården även om det var sent, nästan midnatt. På bilden syns en del av ljusen vid minneslunden i Solna och våra ljus finns där också. Längst fram i tunnan står två ljus lite till höger om en svart fyrkant. Det är våra ljus!
2 comments:
Jodå, jag TÄNKTE. Och jag mindes promenaderna till Hjärtums kyrkogård och har ett minne av Marabous Kiss-choklad (obs, engelska!) som vi brukade äta när vi kom hem. Ok, det kanske bara var en eller två gånger men det kändes som tradition.
I alla fall, jag TÄNKTE. Men så blev klockan sent, inte förrän framåt 20-21 var köket ihopskruvat. I det här landet stänger parker och kyrkogårdar på kvällen, jag tror redan vid mörkrets inbrott. Det låter förvisso lite märkligt det senare, det är ju just när det är mörkt som ljusen syns. Kanske var det extra nattöppet på Allhelgona.. I vilket fall, jag chansade inte på det, men vi släckte alla lampor och tände levande ljus hemma för en tyst stund. Det var också fint.
I fjol satte jag ett litet värmeljus på muren utanför kyrkogården i Montparnasse, det var då jag lärde mig att det stängde på kvällen.
e/ jodå. jag visste att du skulle tänka på det
Post a Comment