Ja, är man lärare känns det så, när första dagen på höstterminen kan börja anas bortom nästkommande gryning. Och som vanligt känns det som att ett stort tungt ok läggs på mina späda axlar. Ett ok tyngt av plikter och göromål i en ändlös räcka.
Det räcker knappt med den visshet man lärt sig av 37 tidigare läsårsstarter - att man kommit in i den gamla hemvanda hjulspåren i höjd med första kafferasten. Det känns lika motigt att börja ändå.
Man får försöka inse att man haft en hel del fina upplevelser, trots att lovet bara rusat förbi: Lappland, Tornedalen, Tallinn, Tällberg, Järbo, Stugan. Och man får försöka glädja sig åt alla fina hötsdagar som väntar med kräftskiva, surströmmingspremiär, parisresenär och en hel rad fredagsmornar ute vid stugan då jag möter dagen med en kopp färsk espresso och ett ännu färskare wienerbröd.
Men ändå. På måndag drar eländet igång - för näst sista gången om mina pensionsberäkningar inte är alldeles bortitok.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hej Vännen!
Efter några tunga veckor med husbygge har jag nu börjat arbeta igen och det är riktigt skönt faktiskt. Dagarna blir mer normala, man äter, sover och jobbar på i en normal takt. Middagarna äts vid mer hälsosamma tider jämnfört när vi var på bygget 12-13 timmar/dag, då åt man middag vid midnatt. KAn det vara det som kallas för nattamat:)
Jag har allvarliga planer på att komma ner till storstaden, kanske jag får våldgästa er? Ska se om jag hittar en prisvänlig flygbiljett.
Kram på er alla. Jag hör av mig.
/Ammii
Du är så välkommen! Och hyra för logi har du erlagt flera gånger om redan!
Post a Comment