Igår kväll var jag med om en musikalisk upplevelse, som jag sent skall glömma. Vi hade sett en annons om att Händels Fireworkmusic skulle framföras MED fyrverkeri på KTH:s borggård. Det här pampiga stycket, som för många år sedan var signaturmelodi i Sten Bromans "Musikfrågan kontrapunkt", har alltid förefallit så dramatisk med tanke på hur det en gång uruppfördes. Det lär ha skett vid stranden av Themsen med ett så maffigt fyrverkeri att byggnader i närheten fattat eld.
Att få vara med om detta på riktigt har legat som en musikalisk dröm i många år och nu blev det alltså på riktigt. Och det var imponerande. Fyrverkeriet sprakade mot den mörkblå natthimlen, så vi knappt hörde orkestern, trots att den bestod av 160 man! Men det var ändå inte det som blev den stora behållningen av kvällen. Det blev i stället avslutningsnumret.
Någon, jag minns inte namnet, har skrivit ett arrangemang på millitärens tapto, som på ett mycket vackert och musikaliskt sätt flätats in i den gamla fina Aftonpsalmen "Bred dina vida vingar". I ett av de höga tornen vid KTH stod en ensam millitärmusiker och spelade trumpet och nere på scenen svarade orkestern och flätade in trumpetslingan i orkestermusiken. Det var så vackert att nackhåren reste sig. Publikens ovationer kände inga gränser och vi var nog många som tyckte att vi fått en musikupplevelse utöver det vanliga denna kväll.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Titeln är ett citat av Marcel Proust, som jag nu ser att jag råkat felöversäta. à la recherche du temps perdu. Tänkte att inte bara Erika skulle få svänga sig med fransisismer här :-) Och - välkommen hit!
spaning käre fader, spaning. torde inte ens behöva ersättas utan vara vedertaget ;)
Post a Comment