Äntligen höst!

Som kanske framgick i mitt förra inlägg så är hösten min årstid. Länge har jag närt drömmen om att få uppleva hösten i ett litet varmt krypin, långt bortom ära och redlighet och med höststormarna susande i trädkronorna utanför.

I helgen gick denna dröm i uppfyllelse. Vi byggde ju en säng till vårt lilla pörte förra helgen och nu var det invigningsdags. Fullastade med matkassar och fotogen klättrade vi upp till stugan i fredagskväll, just som skymningen höll på att övergå i natt.

Vinden ven i tallarna ovanför oss och vi skyndade in för att slippa undan ett hotande duggregn. Väl inne tände vi fotogenlampan och ett par värmeljus och funderade sedan på om vi skulle packa upp den fotogenkamin vi blev presentade med förra helgen. Medan vi tänkte märkte vi hur värmen steg i huset och insåg att om man har sex ynka kvadrat att värma upp så räcker det faktiskt med en fotogenlykta och några värmeljus.


För övrigt vart det precis lika mysigt som jag drömt om. Vi hade ju vår vevgrammofon och en liten batteriradio vilka svarade för underhållningen. Den medhavda köttsoppan smakade starkt och gott och när det så småningom vart läggdags visade det sig att man sov jättegott i den hemsnickrade sängen.

Jag fick nu också tillfälle att avnjuta utedasset och även där var det fint. De vita väggarna lystes upp av stearinljuset i mässingsstaken och även i övrigt uppfyllde toan högt ställda krav på komfort...


Morgonen därpå tog vi det mycket lugnt och till tonerna av Ring så spelar vi petade vi i oss frukost och städade upp innan det var dags att fara hem till civilisationen igen.