Fast det är ju lite skillnad förståss. Flyget plockar hem gossen om ett par månader och under tiden kan jag höra hur han har det via MSN och jag kan gå in på Google Earth och se hur det ser ut där han bor. Inget av detta kunde Karl-Oskars far. Tveksamt är om han ens kunde läsa de brev som sändes hem över Atlanten några gånger per år.
Vi firade kvällen i lördags med att Anders bjöd oss på Mongolian Barbeque som tack för kost och logi under sommaren. Det smakade fint och jag gick flitigt mellan buffén och bordet.
Jag frågade honom om det kändes spännande, men för hans generation är en sådan här sak inte lika märkvärdig som den skulle varit för mig när jag var i hans ålder. Men det kanske beror mer på min inneboende bekvämlighet än på logistiska resurser i det tidiga sjuttiotalet.
Fast tyckte jag inte att han vart en anings betänksam när jag påpekade att han skulle fira jul i Californinen. Ja, det finns ju en musikalisk tolkning av denna känsla och jag får väl sända honom den - Sjömansjul på Hawaii, med Yngve Stoor.
No comments:
Post a Comment