Det vart en fantastisk dag idag. En dag som kom som en skänk från ovan. Från ovan kom även en riklig mängd snö. Så mycket, att jag inte kunde ta mig till skolan. Och måndag som är min längsta dag... Vår herre håller på de sina.
Men det är tvivelsutan något visst med den 17:e. Jag har slagit i gamla dagböcker och upptäckte att den 17:e mars 1978, för exakt trettio år sedan var det precis samma sak. Vintern slog till så att bara en bråkdel av barnen kunde ta sig till skolan. Jag bodde närmre skolan då och minns hur jag pulsade genom den höga snön.
Sedan var det 1995. Den 17 november! Som en puderchock från klar himmel vaknade vi till ett landskap som var så oframkomligt att man inte ens kunde ta sig till brevlådan. Då hade vi ingen ström heller, men jag minns hur vi tände brasan och att jag satt och läste högt ur en novellsamling av piraten.
Idag, den 17 mars 2008, vart det också rätt mysigt. Jag har fullkomligt hämningslöst begravt mig i ett släktforskarprogram med vars hjälp jag spårar ättlignar till en man som föddes 1683 och som var min morfars farfars farfars farfar.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Kul med dagböckerna. Jag kommer alltid att minnas denna 17:e. Satt inblåst på Tre Älgar i tre timmar efter att ha ktupit fram dit i yrande snö. Bilen framför svängde in och det var bara att följa med och tack för det. Åtta timmar fråm Krhmn är nästan 3 ggr normal tid.
Post a Comment