En hög med bräder

En kvinnlig ståuppare beskrev för några år sedan, i en monolog, hur patetiskt det är att se en man gå på en brädgård och leta efter en bräda. Hur han söker och vrider och måttar och siktar för att finna den perfekta brädan, att lägga på sitt lastvagnsflak. Han beskådar varje kvist och varje skråma med ett intresse, som vida överskrider det han någonsin visat vare sig hustru eller barn.

Jag tänkte på detta igår när vi var och hämtade resten av virket till dormitoriet på Bygg-Max. Där hade den lille brädsökande mannen kunnat leta! Jag var dock inte så kräsmagad utan tänkte i stället mer på, att de två lass med bräder vi fick ihop kostade över elvahundra mindre än samma mängd på K-Rauta strax intill. Och så mycket sämre var virket i varje fall inte.

Så nu kan läsekretsen sätta sig, att i andlös spänning, vänta på fortsättningen av byggets framskridande. Idag skall vi bära fram virket från P-platsen till B-platsen och sedan står det inte på förrän hammarslagen börjar eka mellan tallarna.