En tango för två

Åh, secken fest! Allt klaffade. Solen, Vädret, Talen, Maten. Allt satt där det skulle. Vi samlades i Onsala kyrka och en härlig prästman inledde med att lugnt och sakligt förklara för oss förtappade själar hur det går till i kyrkan när folk gifter sig. När man skall sitta och stå, när man skall fotografera och gå.

Det skall sägas direkt, jag blev rörd av stämningen i akten och upplevde väldigt starkt känslan av högtidlighet där i kyrkan. När jag försiktigt såg mig omkring förstod jag att jag inte var ensam i detta. Men desto roligare var det att se ett glädjestrålande äkta par vända sig mot församlingen efter brudkyssen


Utanför kyrkan väntade alla 52 gästerna på att få hälsa på och gratulera Per-Erik och Karin. Och på att få slänga risgryn. Till all lycka för småfåglarnas magar sopade kyrkvärden ihop fröna efteråt men Karin bör ha känt sig ganska så "risig" när hon lämnade kyrkan.


Först trodde jag att de skulle åka i vår gamla Volvo men så kände jag inte igen krumeluren längst fram på motorhuven. Det stod visst RR där också. Men färgen stämde med vår gamla 245:a




Bröllopsfesten ägde rum på Onsala Herrgård. Ett fantastiskt ställe alldeles vid havsviken. Bara detta att personalen själva verkade trivas så förträffligt med sina uppgifter och hur väl de utförde dessa vittnade om ställets kvalitet.


Vi bjöds förrätt där jag främst fäste mig vid den perfekt smaksatta cheesecaken med pepparrot. Laxskivan med spröd sparris till gjorde inte ont.


Till huvudrätt kom det in en djärv kombination: Kokt marulk med rödvinssås samt en getosttäckt rödbeta. Bara att komma på en sådan kombination! Men gott var det...
Desserten slutligen var en gnistrande glassbomb med färska frukter. Jordgubbar och blåbär och hallon som smakade precis så! I mitten av Maj!


Toastmaster Jeanette och Antero hade järnkoll på läget och talen prickade in med perfekt timing. Jag visste många positiva saker om pappa Bengt, men inte att han var en så god talare. Att mamma Eivor hade talets gåva var däremot välbekant och hon förnekade sig inte i sitt mycket vackra tal där minnet av mormor kom fram så som det måste komma fram en sådan här dag.

Mormors ande svävade även över mitt bidrag till underhållningen. Per-Erik blev ju en succé redan innan min mor hade träffat honom. Hon älskade att driva gäck med folk och att Karin funnit en Per-Erik var gefundenes fressen för den gamla damen. Alf Pröysen hade ju redan skrivit sången om dem; En tango för två. Denna melodi utgjorde alltså stommen i den sång jag framförde, när jag väl funnit melodin.

Även i övrigt var det gott om tal och vi fick veta allt om vilken illbatting den timide och välartade Per-Erik varit som liten parvel. Vi fick också veta - nästan väl ingående - hur Karin och Per-Erik träffats på en fest för fyra år sedan.


Efter talens och matens mångfald sträcktes det på benen och vi tågade ut till utedansbanan där brudvalsen anträddes. Tänk om jag vetat detta. Då hade jag kunnat ta med min vevgrammofon och spelat upp musiken, för nu kom den "genom ett fönster strömmander ut ur pensionatets sal..."


När sedan den riktiga dansen började inne i festsalen var det inga som helst problem att höra musiken. Ungdomarna roade sig frejdigt medan vi äldre pustade ut och laddade inför den magnifika tårta som Eivor skapat i fyra våningar och med en myckenhet gelatinblad. Den smakade ljuvligt och jag har lovat mig själv att innan sommaren är över skall även jag ha skapat detta bakverk. Åtminstone i en våning.