Ett brev från lilltösen

JA, hon skrev alltså ett brev idag och berättade att hon bytt orienteringsklubb, att det var strejk på Metron igen om Sarkozys och Mr Åkessons syn på utlänningar och om att det snart var tvåårsminne av mammas död. Tänk - det hade jag fullkomligt glömt bort.

Jag insåg genast att detta måste bero på att hon fortfarande är så levande för mig att det liksom inte blivit aktuellt att fundera över dödsdatum. Men det var alltså denna helgen för två år sedan som vi vakade vid hennes sida utan att ett enda ulvande hördes vid sängkanten. Slikt fjolleri ville hon inte veta av.

Och fast det är två hela år sedan så kan jag fortfarande höra hennes röst och se hennes minspel. jag berättar för henne vad som händer och sker med mig och de mina. Precis som hon berättar för mig om sitt liv för 70 år sedan i de dagböcker hon skrev mellan 1941 och 1943.

Jag håller på aTt skriva rent dem nu. Ett många gånger ganska tjatigt jobb eftersom hon kunde uppehålla sig vid de mest simpla detaljer i ett oändligt ordbajseri, men lika ofta en fascinerande inblick i livet på den svenska landsbygden under krigsåren. Hennes text ger en bild av henne, som vi som stod nära så väl känner igen. En syn på livet som utomstående säkert kunde uppfatta som både barnslig och löjlig, men som var helt självklar för oss med de jonsonska generna.