Hemmahelg

Fredagen

Understundom händer det sig att jag stannar kvar i övernattningslägenheten över en hel helg och förliden veckoända var just en sådan. Skolan skulle ha Öppet Hus på lördag och som kompensation för detta helledigt på måndag. Detta fick helgen att kännas som mycket längre och jag utnyttjade tiden tämligen väl.

På fredagen gjorde jag ett långbesök hos gamla moster L, som är lite si och så i huvudet, mest så, men som ändock uppskattade besöket. Hon bor i mors gamla födelsegård där jag tillbringade så många somrar i min ungdom. Det är där jag har mina rötter och jag inledde dagen med ett besök på kyrkogården där jag hade ett möte med förfäderna. Sedan är det alltid lika roligt att sitta uppe på Åsen och känna hur nostalgin flödar igenom mig.


På hemvägen tog jag lite cacher och mest minnesvärd var den på den gamla begravningsplatsen i S Härene där förfäderna jordade sina medlemmar från stenålder fram till järnålder. Det var en mycket fin plats som lockade till långt besök även efter det att man funnit geocachen.

Lördagen

Idag var det alltså Öppet Hus och jag hade två lektioner, som besöktes av flera stycken föräldrar. De var snälla och skötsamma och lektionerna gick bra. Trots detta var inte min energi slut och jag tog en lång tremilarunda per cykel under eftermiddagen. Givetvis för att leta efter skattgömmor. Efter det var det gott att sova, trött till knän, själ och rumpa.

Söndagen

Det kändes extra fint med ledig söndag när man visste att den följdes av en ledig måndag. Jag ägnade dagen åt en lite längre resa genom det fagra Västergötland, så som det ser ut i Falköpingstrakten. Det blev besök i Gudhems klosterruin, på Karleby Långa, Agnestads kyrkoruin och slutligen Odenskulle vid Odensberg.


Den kullen ser jag varje gång jag åker tåget där förbi och jag har ofta tänkt att det skulle vara fint att sitta och fika på den bänk som står högst uppe på kullen. Det var fint. Förr räknade man kyrktorn från höga höjder, men de är numera dolda av sly och buskar. Däremot räknade jag till 30 vindkraftverk.

Utsikten här uppifrån, och från Falbygden överhuvudtaget, är av den arten att en hel taxeringsnämnd skulle kunna göra vågen för den. Jag njöt i stora drag och kaffet smakade delikat. Efter detta styrde jag söderut mot Lillasyster som jag besöker alltför sällan. Där bjöds på sedvanligt generös spisning och mätt och belåten styrde jag hemåt även denna dag.

Måndagen

Måndag är ju egentligen inte helgdag men idag kändes den så, trots att den började med en femtimmars sejour i tvättstugan. Det blir så när man lagrar tvätt i stället för att boka tvättstugan. Medan tvätten tvättades passade jag på att börja röja i garderoben och strax hade jag fullt av kassar med kläder och annat som kan slängas. När jag farit till tippen och Emmaus med alltihop syntes det knappt i lägenheten men jag kunde plötsligt gå in i mitt förråd.

I vanliga fall brukar jag åka till gamle far på tisdagar men denna vecka passade det bättre idag så jag styrde mot Nossebro när mina ärenden var klara. Dock stannade jag till mitt i Kule skog och besökte en cache till en märklig plats. En minnessten på en gammal körväg mitt inne i skogen där minnet av den tolvårige Olof Petter Eriksson ristats in för evärdeliga tider. Lilla Olof Petter skulle 1862 köra ett lass säd till kvarnen med häst och vagn och det bar sig inte bättre än att lasset välta gossen kom under och ömkligen avled.


Det är fantastiskt hur man kan knyta an till det förflutna på en sådan här plats. Här, där solen lyste så vackert och fåglarna kvittrade som allra vackrast skedde denna tragiska händelse för snart 150 år sedan. Glömd är moderns sorg och gossens grav men stenen vid stigens kant minner ännu om händelsen.