Hemma igen

Det är konstigt. Man tycker att en liten by med 80 invånare i mitten av Lappland inte skall ha något alls att erbjuda, men tiden där bara flyger iväg och nu är vi hemma igen. Det är morgonen efter en gårdag då vi körde 105 mil med vår lille röe. Fast skall sanningen fram så har vi inte suttit och ugglat i Murjek hela tiden.


I måndags var vi nere i Luleå och besökte Gammelstan, ett av Sveriges världsarv, där det fortfarande står kvar mängder av små kyrkstugor runt den stora medeltidskyrkan. A har en nyskild kompis, som lyckats få lägenhet mitt i området och vi fick tillfälle att se oss omkring där. Själv tog jag tre geocacher och en Travelbug, en liten plastkatt, som är ute i världen och tävlar med en annan TB om att först nå 5000 km.


Vad gäller mina egna TB:s så nåddes jag igår av besked om att en av dem blivit stulen i Jönköping. Den som skulle till Anders har försvunnit tillsammans med den geocache i Jönköping där den legat gömd. Något jäkla yngel har väl hittat burken och snott den. Synd, men jag har en reservbricka så jag får ladda en ny figur och skicka iväg.


Åter till Murjek där man just i dessa dagar har haft sina årliga kulturdagar med lite extra evenemang. Hembygdsgården har t.ex. serverat en riktigt hyfsad buffé med tanke på de små resurser man har. Denna sommar var tämligen myggfri så vi satt ute i trädgården och åt och då kunde ju även lilla vovven vara med på ett hörn. Och naturligtvis låg hon stilla under bordet utan att tigga, väluppfostrad som hon är.


Vi har också hunnit med en liten badtur till vår lilla badsjö norr om Polcirkeln. De enda som vågade sig ut att simma var Noomi och jag och det var inte så förfärligt kallt egentligen. Där grillade vi också korv på eldpallen och hade en fin myggfri eftermiddag.


Ett annat återkommande inslag är surströmmingsfesten vid Kickis födelsedag och i år smakade sillarna extra gott tyckte vi. Säkert en lyckad nedsaltning denna säsong. DE flesta åt tre, fyra sillar, men jag tryckte i mig nio eftersom jag laddade dem på små hårdbrödstycken. Hela dagen efter kunde jag avnjuta dem i varje rapning.


Hemresan igår gick väldigt bra. Vi lyssnade hela tiden på en talbok (Fågelbogatan 32/Sara Kadefors) och den var så bra att milen bara flög iväg bakom oss. Denna gång gjorde vi en längre paus i Skellefteå där vi besökte Noomis föräldrahem och träffade hennes mor. Det var alldeles uppenbart att de kände igen varann och de lekte sig till total utmattning så att den lilla valpen sov hela vägen hem.