Lördagsdans

Storstaden erbjuder månget tillfälle till kultur och det är inte alltid det kostar. A har en arbetskamrat från Gambia som heter Jao och som fungerar som någon slags ledare afrikaner från de trakterna. Han hade i lördags ordnat med en musik- och dansuppvisning på Stortorget i Gamla stan.

Klockan ett var vi på plats och strax efter drog trummorna igång med en öronbedövande suggestiv musik, samtidigt som människor i fantastiska färgglada dräkter rörde sig rytmiskt i en tät ring kring trumslagarna. En försångare med mikrofon ledde sången och de dansande följde efter, precis så som danser lär ha tillgått i Norden förr i tiden.


A sms:ade till en kollega att ”Jao rör sig som en hövding här på torget” och Jao själv bekräftade att precis så är det. Det kunde låta som överord, men vi märkte på de övrigas agerande mot honom att det kanske ändå låg något i hans tal.

Vi tänkte att det måtte vara en väldigt underlig situation för honom. Att i vardagslag vara en lite udda och besynnerlig figur på skolans fritisavdelning medan han privat fungerar närmast som en ledare och överstepräst i den suffitiska religion han bekänner sig till.



Men kanske är situationen lika konstig för de dansande. På lördag går de runt i ring i timtal och mässar entonigt till våldsamt trummande, klädda i de mest fantastiskt färgade tyger medan de på måndag dyker upp på sina arkitektkontor och konsultbyråer i välskräddade kostymer, bländvita skjortor och strikt slips.

Sådant var dock fjärran idag och som Jaos vänner fick vi hedersplatser på en bänk närmast dansen och där bjöds vi på kaffe och friterade kakor och kände oss som riktig a VIP-personer.