Några rader i all hast

Det händer inte så mycket just nu. Sedda i efterhand går veckorna fort och den stund då jag står på perrongen i Herrljunga och väntar in tåget mot helgen kommer väldigt tätt. Ungarna i skolan är nöjda med livet och jag med dem så det enda bekymmer jag har just nu är min lägenhet som jag tappat kontrollen över.

De ilskna städtanter, som en gång besökte lätt förvirrade och förståndsretarderade personer i en dokusåpa i TV4, skulle ha gnuggat händerna av förtjusning om de kommit in här. Min egen smärttröskel när det gäller oordning är tyvärr alltför hög. Jag försvarar mig med att jag liksom inte riktigt orkar ta tag i städning när jag kommer hem sent från jobbet och det redan är mörkt och nästan dags att lägga sig. Kanske blir det bättre när dagarna blir ljusare och längre. Tills dess fortsätter jag att bana mig fram mellan kassar, klädhögar och dammtussar.