Bättre rik och frisk...

Ja, rik är jag väl inte och rakt inte frisk. Den fånigaste av åkommor, öroninflammationen, har slagit sina klor i mig. En sjuka, som bara små barn ska ha, har däckat en åldrad adjunkt, som "aldrig" är sjuk. Hur ofta har inte barnen i skolan beklagat sig över detta.
Nå, nu är de bönhörda och jag vårdar min bräckliga lekamen med penicilin och cortison och antibiotika och tänker på hur självklart det är att man inte skall ha ont någonstans. För det är det ju. Man tar för givet att alla kroppsdelar ska funka var morgon man vaknar och inte förrän det värker som om örat skulle sprängas i småbitar, inser man hur glad man skall vara över alla de dagar det jobbat utan tillstymmelse till värk.
Och inte har jag någon feber heller. Men likafullt stannar jag hemma ett par dagar. Det sker inte varje år och det var länge sedan sist. När det dessutom är så att måndagar och tisdagar är fyllda av lektioner så inser jag hur mycket ont jag slipper ifrån genom att vila upp mig själv och mitt öra ett par dagar. Jag har varit hos farbror doktorn och fått medicin så jag lär väl vara kurant snart igen.
Med hopp om min konvalescens snabba fortskridande önskar jag alla läsare av dessa rader en frisk och kry morgon i morgon bitti!