Så gick ett år ifrån vår tid och kommer aldrig åter

Årens växlingar är inte lika dramatiska nu, som när man var tio. Då utgjorde varje år 10% av livet medan de nu är knappt 2%. Icke desto mindre firade vi med tillbörlig nyårsmiddag, detta år hemma hos Jonny och Kicki. Där bjöds tjäder och tjälknöl, gjord på renstek och det var gott. Vi åt också skaldjurstoast till förrätt och tiramisu som dessert. Inte illa det heller.

Vi hade ett nyårsväder som skulle fått resten av landet gröna av avund om de sett det. Månsken över snötyngda träd med grenar som gnistrade vita, röda, gröna i återskenet från vårt nyårsfyrverkeri.

Det där gröna och föga avundsvärda såg vi den andre när vi vaknade upp i vår sovvagnskupé i höjd med Gävle. Vårlika gräsmattor lyste i solen. Kan så vara att vi står inför en klimatförändring, men jag vill likaväl tro att sådana skillnader som den mellan vintern i fjol och den i är ändå ryms inom den naturliga variansen i vädret.

Här nere i Solna lever jag nu lata dagar i väntan på skolstarten nästa vecka. Erika har varit här ett par dagar och vi firade med en läcker lunchbufé på restaurang Lebanon vid Nybroplan igår.

I morse körde jag henne till tåget och nästa gång vi ses blir nästa fredag då hon skall försvara sitt examensarbete på Linköpings universitet. Det blir spännande och känns lite högtidligt.