Long time no see

Nu är det bra länge sedan jag bekvämade mig till att skriva. Jag känner att jag nu måste skingra oron hos en undrande omvärld och förklara att jag lever i högönskelig välmåga.
Dock var det lite si och så med denna välmåga under veckan som gick. En mikrob slog rot i min lekamen och fällde mig till sängs ett par dagar. Stor oro förmäktes hos peristaltiken och jag fick kompensera en tvivelaktig ringmuskelfunktion med försiktiga rörelser ut till avträdet.
Dock red jag ut stormen och vart på tredje dagen uppstånden för att likt Anders kunna utbrista "Jag har fått mig igen".
Hade åter ett kort besök av dotera som nära nog veckopendlar mellan Geneve och Stockholm för tillfället. Alltid lika kul att se henne och min faderliga stolthet över barnet är svår att dölja.
Alla rykten om att jag tappat läsförmågan i dessa tider av talböcker kan också dementeras. Jag köpte förra veckan en bok, som heter "I döda språks sällskap" av Ola Wikander och den har jag suttit klistrad vid i helgen, Inte ens Let´s Dance kunde få mig att lämna dess sidor om oskiska, etruskiska, hettitiska, gotiska, anglosaxiska...
Tänk att kunna skriva något så underhållande...