Så var sommarens glädje död...

... det stänker frost på min ruta.

Ja, riktigt så ila är det ju inte även det hunnit vara nattfrost på småländska höglandet enligt morgonnyheterna förra veckan. Men det har varit en rolig sommar och allra roligast var det nog at bygga utedass och bastu. Även om artrosen frodades gott på kuppen.

Det är ju ett bra tag sedan jag skrev och ju längre jag skjutit på att börja skriva, desto svårare har det blivit. Det finns så mycket att ta igen och skriva om. Det skulle bli alldeles ohållbart långt och ni som läste min förra blogg vet hur långt det kan bli ibland. Så jag försöker mig inte ens på det utan börjar mitt i alltihop och låtsas som om ingenting hänt. Nu har det förvisso hänt väldigt mycket men läsaren får antingen se till att vara uppdaterad eller räkna med att bli det allteftersom min skrivanda faller på.

Idag har jag hur som helst varit nere i Linköping och sett Anders lämna in sitt examensjobb. Det hela skedde på engelska inför en kinesisk professor, som inte var helt lätt att förstå. Det var inte ex-jobbet heller. Anders själv har inte varit helt nöjd. Tycker nog det varit lite för simpelt på något sätt, men efter allt beröm han fick av professorn yttrade han följande, redan bevingade ord: " Det kanske var lite kvalitet på skiten i alla fall".

Vi har haft skolstart också och det har varit intensivt. mer intensivt än vanligt för nu hade jag inte bara schemat att lotsa i land utan även vårt nya datoriserade frånvarosystem - Skola24. Det hela har dock gått över förväntan och mina kolleger är helnöjda.

Just nu sitter jag på en hyrdator på stationen i Linköping och väntar på att tåget till stockholm skall komma. När jag åkte hit i morse fick jag sitta nästan ensam i övervåningen på SJ:s nya dubbeldeckade tåg. Det var fint. Min tid här är snart slut nu, men jag skall försöka skriva lite mer regelbundet ett tag framöver (Känns orden igen :-))

PS: För den som inte vet det så är inledningsraderna i dagens text hämtade från NIls Ferlins underbara höstdikt.