Den förlorade sonens återkomst

Halv sju, på slaget, stegade gossen, åtföljd av modern, in i hallen och han var sig precis lik. Möjligen lite mer gosse än senast vi sågs, men det är gott att se att han lever väl och klarar sig ute i stora världen.


Vi talade om Paris och om Cork på Irland dit han skall flytta om en månad. Det känns faktiskt betydligt mer inspirerande än att åka till Paris. Kanske kan det rentav bli en tripp ut till mina drömmars mål - Aranöarna vid irländska västkusten.

Vi åt riktig svensk mat; köttbullar, kokt potatis, stuvade morötter och lingonsylt. Till dessert krusbärspaj ty blott Sverige svenska krusbär har.


Efter väl genomäten måltid pustade vi ut i soffan och Nils berättade om Larry Walters, mannen som flög till luften i en länsstol, fulltankad med heliumballonger. Och om Old-97, ångloket som störtade ner i en avgrund den 27 september 1903. Sedan stack de iväg hem till modern.

Det är en spännande tanke att nästa gång vi ses, så kan det vara över en Guinneas på en äkta irländsk pub.