Mina spaningar efter tider som flytt ledde mig idag till Ofvandahls konditori på Sysslomannagatan 5 i Uppsala. Detta kakmonstrens helgedom, som så livaktigt besjungits av U.P. Olrog har länge framstått som ett måste och stället motsvarade högt ställda förväntningar.
Sedan vi beställt kaffe och baguette visades vi in i den ålderdomliga cafélokalen där redan golvmattan utgjorde ett mikrobiologiskt el dorado. Bröden däremot var färska och välsmakande, fyllda med salami och brieost. Och det var inte ens särskilt dyrt!
Ofvandahls har funnits sedan 1878 och förutom att vara känt genom Olrogds sånger så är även deras studenskor mycket omtalade.
Ja, inte studentskor alltså, sådana på två ben, utan studentskor i bakform och med grön glasyr. Efter matbröden skulle vi givetvis ha oss ett par, men mina ögon såg då att mandelbiskviren vid sidan av hade minst fyra gånger större yta, men betalades med samma pris! Givetvis valde jag kvantitet framför eventuell kvalitet.
Sedan jag tryckt i mig min kaka såg jag dock en bild på motsatta väggen, där sagde Olrog skrivit en liten dikt som plötsligt gav konditoribesöket en helt annan innebörd.
"På Ofvandahls konditori
bland kakor
har du och jag min vän
fått våra hakor"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
du vet väl likheten mellan en ofvandahlsk studentska och en riktig?
Nej, kära barn, men skingra skyndsamt min okunnighet härvidlag ty något säger mig att just i detta fall vill jag få min okunnighet skingrad!
Lillasyster ståtar med studentskorna i frysen- de är lite omständliga att göra, men synnerligen goda. Du haver smakat av dem även på konditori Råssnäs alltså.
Aha! Då var det därifrån jag kände igen dem!
"De sägs vara som sin namne (den kvinnliga studenten) dvs. spröda, gröna utanpå men alldeles svarta inuti. "
Post a Comment