Eller snarare. Det stank hemma i lägenheten i Solna i veckan. På onsdagen möttes de inneboende av en vidrig doft vid hemkomst från jobbet. Genast föll misstankarna på mig. Såsom varande familjens ende gourmet får jag utstå spe och begabbelse när min kulinariska utsvävningar tar sig alltför våldsamma uttryck.
Ingen har glömt den gång då en medpassagerare på X2000 frågade tågmästaren om avloppet läckte när jag tog upp min gorgonzola och bredde mig min matsäckssmörgås. Och mina barn har fortfarande doften från Gamle Ole, som en traumatisk upplevelse i barndomen.
Nu tänkte familjen att jag glömt kvar en ostbit i finsoffan och man letade febrilt tills någon kom på att en prydnadskål i födelsedagsbuketen börjat nicka betänkligt. En noggrannare besiktning av blomman visade att den börjat vissna och inte nog med det. Den hade börjat ruttna och doften som spridits var den av rutten kål. Och så skulle JAG bli misstänkt!
No comments:
Post a Comment