Wednesday, July 14, 2010

Tornedalen

Vi har varit på kortsemester på hemmaplan. Ja, allting inom fyrtio mil räknas som hemmaplan i Lappland. Vår färd gick österut mot Tornedalen igår och vi nyttjade små oansenliga vägar vilka bjöd på betydligt mer natur än medtrafikanter.

Första anhalt blev Morjärv där jag passade på att fotografera stationshuset och bangården som nu upprustas som ett led i utbyggnaden av Haparandabanan.


Vi tyckte det skulle ha varit lite väl kaxigt att passera Haparanda utan att ha bevistat Nordkalottens numera mest betydelsefulla sevärdhet – IKEA. Så vi drog en hastig repa genom gångarna och hamnade till slut i restaurangen, som inte rekommenderas. Maten var mer upptinad än tillagad.

Nu började det egentliga turistandet, som bestod i att beundra det vackra landskapet i Tornedalen. Här är stora gårdar med bördiga marker och feta kor, allt med den vackra Torne älv som en effektfull bakgrund. Eftersom jag körde blev det tyvärr inga bilder på härligheten.

Bilder blev det dock vid Kukkolaforsen, ett känt turistmål, som min farmors bror John (ljusastakemorbron) ofta berättade om. Där var onekligen mycket vackert och på den rangliga bryggan ut i forsen stod en våghalsig fiskare och kastade ut sin lina efter läckerheterna i vattnet.


Övernattning hade vi beställt i ett vandrarhem vid Rantajaure, som vi trodde var ett enda litet pörte uti vildmarken, men som visade sig vara en stor och fin anläggning i en livaktig by. Bilden härifrån visar soluppgången över sjön från fönstret i vårt rum. Inget dåligt natthärbärge.


Nästa dag fortsatte vi norrut mot Pajala sedan vi först besökt en konst- och hantverksutställning som hette Drängalängan i byn Svanstein. De hade förstånd på att ta betalt för sina grejer men de var säkert väl värda sitt pris också.

I Pajala spanade vi förgäves efter spår av populärmusiken men fann bara ortens kyrka där tre sysslolösa ungdomar, som spelade tärning, hade hand om vägkyrkeverksamheten. Vi nyttjade icke deras tjänster.

I stället tittade vi in i Lars Levi Laestadii pörte och besåg den säng där han dog. Död är dock inte hans lära utan fortfarande tyngs människor ned av den skuld och skam Laestadianismen förtrycker de sina med och som tvingar dem leva sitt liv i en evig uppförsbacke, som Mikael Niemi så talande beskriver saken.










Vi vände nu åter hemåt på diverse småvägar. I Sattajaure kostade jag på mig en ny plånbok i utsökt skinnarbete. I Korpilombolo poserade jag vid denna världs ände för att visa att jag varit där.


I Tärendö åt vi och tittade efter Charlotte Kalla som icke var tillstädes. Hon är nämligen nere på Öland idag och tar emot prinsessan Viktorias pris. I Gällivare köpte vi två liter jordgubbar och nu sitter vi hemma i Murjek och pustar ut och samlar ihop våra intryck.

Det är väldigt vackert i Tornedalen och området är väl värt ett besök!

2 comments:

eva said...

Alltid kul att läsa dina reseskildringar. Tack för att vi får ta del av dem. Kan tänka mig att det även var lite ödsligt på vägarna i det vackra. Fortsatt trevlig sommar.

Anonymous said...

Hur många laestadianer träffade du?