En stunds återblick

Moster L har brutit en arm och ligger inlagd på lasarett tills det blir klart hur man skall ordna allt till det bästa för henne. När jag plötsligt och lite oväntat fick en ledig eftermiddag for jag på besök och hon blev verkligen glad över det oväntade mötet. Vi talades vid om allt möjligt och fortsatte sedan med en fika nere vid entréfiket dit vi tog oss med hjälp av rullstol. Första gången jag körde en sådan och jag såg mig lite som en av de glada gubbarna i Hipp Hipps pensionärssketcher.

Jag höll dock ett betydligt lugnare tempo och vi fick en trevlig stund över en kopp kaffe och en Sarah Bernard. Jag fick tillfälle att berätta om hur jag just börjat ett bättre liv med sund kost och varannandaglig cykelmotion. Hon tyckte nämligen att jag var lite väl rosenkindad.


På hemvägen passade jag på att besöka hennes hem och unnade mig en stunds meditation på verandan med utsikt över de välkända åkrarna där tågen pilade fram och åter borta i fonden. Det vart en fin stund och mina tankar vandrade 50 år bakåt i tiden. Då, när jag tillbringade varje sommar här. Då allt såg så annorlunda ut och så många människor, som nu bara är minnen, traskade omkring här runt husen.