Jag ser på min blogg att där skrivs mindre och mindre och inser att om jag vill behålla den lilla men naggande goda läsekrets som finns så får jag skärpa mig. Livet är ju för det allra mesta helt odramatiskt. Sällan dyker det upp saker, värda att dokumentera i en läsvärd blogg.
Men jag får väl ta fasta på det lilla som sker ty det vanliga idag kan vara det unika i morgon. Säkert tyckte inte min mor att hennes liv heller var särskilt spännande när hon skrev sin dagbok mellan 1941 och 1943, men nu är henne noteringar ovärderliga för oss som inte var med då. Så min goda föresats är att försöka slänga in några rader var dag om min vardag och hellre satsa på korta noteringar ofta än långa sällan.
Idag är det tre veckor till påsk, vi har just fått sommartid och snöfläckarna ligger kvar i skuggiga partier. Jag är mitt inne i en period av utvecklingssamtal och det känns alltid jobbigare än vad det egentligen är. Jag tänker ofta på att det kanske bara är1,5 - 2 år kvar tills jag går i pension och kan njuta min tid bäst jag vill. Lika ofta lägger jag till - liksom i förbigående - "om man lever så länge vill säga". Det är väl ett ålderstecken.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Aktiviteten kommer och går så är det på min sida också. Det liksom händer så mycket annat i livet också men du som gillar den tid som flytt ska nu titta in lite hos mig för där har tiden stannat 1977 ! Hur då ? ja den som tittar in hos mig blir vis. detta är kanske något du redan känner till men isf är det ju bara bra.
Tänkte just att du skulle gilla detta temat! Kommer du ihåg ljudet från en rem som går, svajigt och med det där speciella ljudet när skarven gick över valsen. När dom satte igång den långa remmen i fabriken som drev hela fabrikens alla vävstolar så fick jag en sådan där flash back av just det där ljudet! Det tog en stund innan ljudet hittade rätt i min hjärna och fastnade i cellen för min fars borrmaskin som var remdriven. Egentligen borde man samla ljud ! Mjölkmaskiner som tickar, remmar som går, liar som slipas .....Ljud våra barn aldrig kommer att höra i sitt ursprungliga sammanhang. Har det något värde i framtiden?
Post a Comment