I medio juli

Tiden rann snabbt undan i den lilla byn i lappmarken, plötsligt var tio dagar förlupna och Volvon strävade åter söderut. Inte lika snabbt som på uppvägen för nu var semestertrafiken tätare och långtradarna blockerar effektivt alla försök till snabbkörning.

Hemma i stan var allt sig likt och vi skyndade ut till stugan för att se vad som hänt där under vår bortavaro. Där hade hänt mycket. Berget blommade av Digitalis och Lysimachia. Rosorna glödde i sina krukor och julamaryllisen hade plötsligt blivit en julidito. Det var egentligen bara sommarvärmen som fallerade. 

Trots detta har vi bott ute i stugan nästan hela tiden sedan vi kom hem och det är så jäkla mysigt. På morgonen öppnar man dörren ut mot skogen, lyss till fåglarnas kvitter och lövverkets sus. På radion strömmar sommarprogrammet och nymöbleringen är som gjord för kaffe på sängen.

Ikväll bröts vår självvalda isolering av ett kärt besök. Kusin K med fru, dotter A samt svåger och barnbarn dök upp och nu slapp de äta små beniga, hårdgrillade strömmingar. I stället bjöd vi på äktsvenska hamburgare från tysk butikskedja med amerikansk dressing och bröd av obestämt ursprung. Allt mycket gott och lättuggat och alla lät sig väl smaka.

 Det är alltid kul med nya gäster. De har inte hört ens egna invanda skämt och de har alltid något nytt att berätta. Inte minst vovven var glad eftersom barnbarnen i gänget fann stort nöje i att leka med den. Hunden, som förfallit till apati i vårt sällskap, fick nu plötsligt rusa genom blåbärsris och grästuvor i full fart, på jakt efter spännande pinnar och bollar.

 

Nu sitter jag inne i storstugan och skriver dessa rader med en utmattad vovve bredvid mig. Vi skola båda sova gott i natt ty skogsluften ger en behaglig trötthet i kropp och själ.