Igång igen

Så är då jobbet igång igen och sommarlovet är blott ett hastigt bortglidande minne. Kanske lika gott det eftersom det varit ett besvikelsens väder lite för ofta, till och med för mig. Första veckan ägnades finputs av schema och otaliga var de ändringsförslag som strömmade in. Det skall bli ljuvligt när schemat har satt sig och jag gått ner till 80% så jag kan lämna det åt sitt öde. Det kan den minskade inkomsten vara värd.

Första helgen stannade jag kvar i stan för att vara med och fira farsgubbens 92-årsdag. Som syster E skriver, så trodde vi i våras knappt att vi skulle få uppleva den dagen. Men gubben hurknade till sig och trivdes förträffligt med alla gäster och all den uppmärksamhet som vederfors honom. Femton personer var vi som tryckte i oss av både prinsess- och moccatårta.

Sedan kom då eleverna och det kan inte hjälpas. Trots att detta var fyrtionde gången jag tog emot dem så kändes det lite pirrigt. Den känslan gick docksnabbt över när vi trätt in i våra invanda roller och ungarna är faktiskt riktigt trivsamma att jobba med. Nytt i år är att alla lektioner är fyrtio minuter och att alla raster ligger samtidigt. Den idén övergav vi för många år sedan men nu dammas den av igen. Får se om det funkar nu när vi är lite färre elever än det var förr.

Terminens första vanliga helg kändes bra. Jag och vovven hade en lugn fredag ute i stugan och njöt båda av lugnet och stillheten där. Jag tog en bild med kamerans självutlösare där jag sitter i samma position som för ett år sedan och skillnaden i volym var faktiskt större än jag anade.

Detta ledde till att jag lät mig dras med ut till outlet-området och sprang omkring i butiker med märkeskläder till kraftigt nedsatta priser, vilka ändå är väldigt höga. Det känns ovant att handla kläder på sådant sätt och tveksamt om det är lönt. Ty, som min gamla mor ofta sa: "Om man hänger på juveler på en sugga så är det ändå alltid en sugga".