Out in the wilderness

Ibland upplever man saker mer intensivt i efterhand än när de verkligen sker. Så var det igår, när N och jag körde runt i de vilda bergstrakterna i landskapet Kerry i sydvästra delen av landet. Vi hade fixat hyrbil, där transport mellan bostad och uthyrare ingick, bara man var tillbaka före kl fem.

Hyrbilen. Turligt nog automatväxlad

 Ett så strålande bekvämt villkor ville vi inte missa så vi ilade igenom småvägarna och hann bara ta bilder, visserligen i mängd, men vi hade inte tid att sitta ner och ta in landskapet.  Får bli nu i stället när vi går igenom bildskörden på hemmaskärmen.

Typisk vy genom framrutan

Att vi överhuvudtaget hamnade här ute berodde till stor del på att N funnit en geocache i närheten av Irlands högsta punkt och att bilderna därifrån lovade något alldeles extra i form av storslagen ödslighet. Så var det också. På vägar som blev mindre och mindre befann vi oss efter en timmes körning ute i den sortens landskap som filmare använder när de skall gestalta neanderthalarnas liv.

Står det en vilde bakom kröken?

Jag bara väntade mig att få se en vilde med stav och djurhudar titta fram bakom en krök. I stället betade där högst fridfulla får, som hade god trafikvana och snällt flyttade sig när vi kom farande. 

Nej, bara ett helt vanligt får

Jag skall inte försöka beskriva resan i detalj utan nöjer med ett antal bilder som förhoppningsvis förmedlar samma känsla till betraktaren som de gör till oss två som var där. Geocahcen då? Ja, den sket sig. Jag hade glömt ladda ner koordinaterna på min GPS och N hade ingen täckning på sin mobil så då ansåg vi det inte mödan värt att krypa omkring och söka bland stenblocken. Det gjorde inget för det var ändå denna cache som ledde oss ut hit och det var ju det viktigaste. 

Här någonstans skall geocachen ligga...

Upp genom detta pass skall vi köra

Där nerifrån har vi kommit

Många sådana broar for vi över

Här står han och söker en bra bildvinkel

Mot slutet vart det stressigt. Vi fann långt om länge en pub som var öppen och serverade mat i Killarney. Platsen hade säkert varit värd ett besök men nu hann vi bara slänga i oss fläsk och rotmos och sedan stressa tillbaka mot Cork dit vi kom precis i tid för att få skjuts hem. 

Kvällsmat på Bodega: Bacon och kål

Resten av dagen ägnades nu vila för att orka med kvällspasset som innebar ännu en måltid av typen "ät två, betala för en" på Bodega, följt av trivsamt umgänge med N:s arbetskamrater fram till midnatt. De går nämligen av sitt skift onsdag kväll och firar alltid med After Work.

I glada vänners lag

Men till Kerry Mountains ska vi återvända. Fast då ska vi ta tåget till Killarney, hyra bil där, bo över på Bed&Breakfast och verkligen ta in landskapet, inte bara genom kameralinsen.