Utan att ha kollat med Google translate vågar jag gissa att rubriken i dagens inlägg betyder ungefär "I antågande". Det är jag nu, där jag sitter med en croissant och en latte på en hög pall innanför ett panoramafönster på Landvetter Airport och skådar ut mot landningsbanor, där inte ens påskkärringar startar idag. Skärtorsdag är tydligen ingen högsäsong utan allt andas en stilla frid.
Det skall bli väldigt roligt att åka ner till lilltösens fest, som hon jobbat så intensivt med den senaste tiden. Det lovar att bli ett hejdundrande kalas och för en sällsynt gångs skull är nu hela den gamla famljen samlad. Det sker inte alltför ofta, när barnen är utspridda över jordens alla hörn. Gott är det att besöka dem och gott är det att någon gång råkas så här.
Jag har satt mig i sinnet att jag helt för egen maskin skall ta mig från det stora flygfältet och ända hem till barnet. Det är nu fjärde eller femte gången jag åker dit så lite resvana bör det ju ha blivit. Men nu skall jag fortsätta att spana efter blåkullaresenärer i tre timmar till. Jag gillar att vara ute i god tid och alldeles extra mycket gillar jag att sitta och spana ut mot flygplan som lyfter och landar.
No comments:
Post a Comment