Sonlig samvaro

Så var februarilovet till ända för denna gång och jag kunde med förnöjd min fråga mina sjuor om de varit ute och lekt i snön när jag mötte dem i morse. Den frågan fick elva töntpoäng på en tiogradig skala tyckte de...

Lovet har dock varit fint och det avslutades med ett kort men roligt besök hos Anders i Linköping i fredags. Det var det traditionella spexbesökt och nu är vi rädda för att det kan vara sista gången. Anders är kanske inte kvar i stan om ett år.

Själv hade jag varit orolig för väglaget efter det myckna snöandet, men det var inga problem. E4:an bredde ut sig, vänlig och inbjudande, för våra hjul och det var bara att stå på - 2 timmar och kvart - blankt - från Mariatorget till Gula huset.

I år satt Anders bredvid oss och det var faktiskt första gången han fick se ett spex själv. Han har ju alltid sett dem från "andra sidan" tidigare. I Kvalet efter valet hette det i år och skildrade en rätt okänd epok i amerikanske historia. Skiftet mellan den 22:e och 23:e presidenten, men det var roligt ändå och framförallt var sångnumren imponerande.

Särskilt minnesvärd var också den musikaliska strid som bröt ut mellan intrumenten i orkestern i en av mellanakterna och där trumslagaren till slut avgick med segern.

Vi hade kommit överens med Martina, som också var med, om att bo över hos henne för att slippa köra tillbaka till Stockholm på kvällen och det kändes bra. Medan damerna for iväg till Motala efter föreställnignen körde jag hem gossen, som dagen till ära varit och köpt sprit för tretusen kronor. Dock inte till sig själv utan till ensemblen. Han är visst någon slags munskänk i år...

Men nu är alltså lovet slut och vi får glädja oss åt att det bara är sex veckor till påsk. Och däremellen kommer två veckors prao för åttorna... Jag har MYCKET åttor i är :-)