Vecka tre förlöpte utan att något unikt eller på annat sätt anmärkningsvärt inträffade. Fast det är klart. Jag hämtade biljetter på Operan till mig och M. Jag skickade också ett vackert förslutet brev till underhållaren Magnus Betnér, med ett tack för givande TV-program i julas.
Där berättade han bl.a. hur han visat upp ett brev för sin lilla dotter Lina. Ett riktigt brev, med kuvert och frimärke och skrivet med bläck. Bara så att hans dotter skulle få se hur ett brev ser ut - i dessa tider av e-mail.
Just i detta fall handlade det om en liten nazist som skrivit och mordhotat honom och han tyckte det var så gulligt att brevskrivaren rättat sina stavfel med tip-ex.
Jag tyckte ju då naturligtvis att dottern skulle få se ett ännu riktigare brev. Ett brev som det såg ut förr i världen, då de expedierades, icke av lantbrevbärare eller postiljoner utan av en kurir, som kom forsande genom landskapet på en löddrig springare. Då var breven skrivna på handgjort papper, vikta och förslutna med lack, stämplat med sigill. Så såg mitt brev ut.
2 comments:
Räknar med att du återkommer och berättar om svaret på ditt "riktiga" brev.
Tänk att få ingå i samma skara av celegreteter som får riktiga brev...host, harkel...*sade hon och satte näsan i vädret*
Tusen miljoner kramar och tack för det fina brevet.
/Ammii
Post a Comment