I hänryckningens tid.

Pingst är ju hänryckningens tid men så där våldsamt hänryckta har vi nog inte varit. Ett stilla vegeterande vid stugan från fredag kväll till söndag eftermiddag i det allra som härligaste försommarväder.

Visserligen finns det fortfarande oklarheter i tjänstefördelningen och schemat är inte helt färdigpusslat, men det gav vi högeligen fan i och gjorde precis vad som föll oss in hela helgen.

A gjorde en spargris i form av en spartupp. I ståltråd. Den ska bli studentpresent till en gosse som önskar sig en grundplåt till en Ipod. Sannolikheten att han skall läsa denna blogg är obefintlig så nedan kommer en bild på gåvan. Han har nämligen också uttryckt en tydlig önskan om att få något hemmagjort så han blir bönhörd över hövan. Tuppen har ett antal guldgula tiokronorsmynt längst ner i magen.


Själv lät jag mig dock hänryckas av en gammal dröm, den att få sitta på bryggan, i skuggan under rönnen och helt stilla måla mig en akvarell. Gärna med motiv från barndomens somrar hos moster och morbror.

Med ledning av minnet och gamla fotografier, som jag samlat på mig gjorde jag två bilder. En som visar hur huset såg ut på nordsidan, mot ladugården och en som visar hur vi sitter i grottan, syrenbersån, och dricker kaffe en solig sommarförmiddag runt 1960. En riktig orgie i nostalgi alltså. Det var jätteroligt att sitta och pyssla med bilderna och jag vart riktigt nöjd när allt var klart.





Jag vore ju inte den jag är om jag inte passade på att leka lite med datorn medan jag gjorde en av bilderna. Hör är alltså ett litet bildspel som visar hur kafferepet växte fram.