Kök och kryddgård

Till varje riktigt lantligt kök hör en egen kryddgård och vi är nu på god väg att uppnå båda dessa nyttigheter. När vi lämnade vår gamla stuga i Nacka tog vi med oss en diskbänk och ett gammaldags köksskåp med skjutluckor. Kitchigt ska det va.


Nu har vi kommit så långt att det är dags att montera i diskbänken och det är ett roligt och pilligt jobb. Jag har ingen ritning, inte ens någon riktig idé om hur det ska bli utan monterar bräda efter bräda på ett sätt som jag tror ska bli bra.

Och det blir det. Idag hade jag smygpremiär på köket när sonen var på ett av sina sällsynta besök i fosterlandet. I pannan puttrade en läcker symfoni av potatisstrimlor, rödlök och rosmarin vilket fick ackompanjera en saftig entrecôte, som varit nere i grillen och vänt.


När sedan sonen var avlämnad och A hämtad från jobbet tog vi tag i det där med köksträdgården. I Norrbotten plockade vi med gamla brädor, som suttit upe som snöskydd på myrarna i decennier. Nu är snöhindren nedrasade och gör ingen nytta, men virket är fortfarande friskt inuti. Det är som precis jag själv, lite grått och mossigt på utsidan men starkt och vitalt inuti.


Av dessa brädor har vi gjort en låda på 70 x 100 cm och 4 brädor hög. Sedan vi fyllt den med jord planterade A ett antal kryddplantor, som stått och väntat på detta i veckor. Vår köksträdgård blev mycket fin och vi satte oss framför den med en kopp kaffe och bara beundrade när allt var klart. Nu är det bara att nypa några kvistar eller blad nästa gång vi lagar mat i vårt nya kök.