Igår körde vi så hem igen. 104 mil på en dag med start kl 9 och målgång strax före 24. Det gick bra. Tidigare år har jag alltid kört på natten eftersom jag inbillat mig att jag blir mindre trött då.
Visst blir jag trött på dagen, som vanligt, men det kurerades med en liten tiominuters slummer mellan Umeå och Örnsköldsvik. När vi nu kom fram var jag inte så där förgiftat trött som man blir efter nattvak utan lite lagom slö, så att man kunde sitta och slappa en stund innan man kröp till kojs.
Vi upplevde lite saker på färden. Radio Norrbotten hade varnat för en GÅS! på vägen strax efter avfarten mot Piteå från Lulevägen. Jag undrade i mitt stilla sinne varför man inte löste problemet med att skjuta den, men när vi kom till platsen såg jag, med mitt tränade ornitologiska öga, att det ingalunda var någon gås utan en stackars sångsvan. En ungfågel som hade svårt att ta sig upp i luften från torra land. Van som den är med att starta på vatten. En sådan fågel skjuter man inte utan man hoppas farbror polisen tar hand om den.
Närmare Stockholm fick vi se en bilbrand vid Märsta. Bilen stod vid vägkanten med ett par ungdomar bredvid plus en massa poliser och brandmän, så det var nog inget värdepostrån den här gången. Jag har heller inte funnit npgot i tidningarna om saken.
1 comment:
Skönt höra ni är hemma igen. Också skönt höra det är ordning på ungdomen av idag, så att de sätter åt farbröder blå när de grillar korv på allmän plats.
Post a Comment