Min tomte är tillbaka

Som liten minns jag hur vi barn alltid hade var sin ljusstake, stående vid tallriken när vi åt julmaten på julafton. Min tomte var en gammaldags figur i röd luva, blå jacka och gröna byxor, som låg framstupa med ett stearinljus framför sig.

Jag vet inte varifrån tomten kom, men vill gärna tro att mamma haft den med sig från sitt föräldrahem. Kontakten med hennes jular i Remmene var viktig för mig även om jag aldrig firade själva julafton där.

Ett särmärke hos min tomte var att ena benet var avslaget, men han var på intet vis mindre värd för det. I min barndom var det ofta saker gick sönder utan att man gjorde för mycket väsen av det. Värre var det att tomten så småningom försvann.

Någon gång, sedan jag börjat studera på annan ort, hade mor haft storstädning och därvid lyckats slarva bort tomten. Jag kunde leva med detta men höll varje jul minnet av hennes försummelse vid liv genom att oskyldigt fråga om hon sett till "min" tomte.

Det hade hon inte. Och inte jag heller. Inte förrän nu, när jag fann honom på auktionssiten tradera.com, där han för ett par veckor sedan bjöds ut bland julsakerna under kategorin antikt & design.

För att vara säker på att få honom fläskade jag i med ett synnerligen rejält bud. Det skrämde slag på konkurerande spekulanter och jag fick min tomte till ett humant pris. Och idag har han kommit hem, med båda benen i behåll, och han har redan lyst upp tillvaron för mig i novembnermörkret, som en liten tjuvstart inför julen.