Det är rent förunderligt hur fort veckorna går. Åter är det torsdag och dags att fara upp till särbon på långhelg. Jag har det ju så fantastiskt ordnat att jag jobbar i skolan med elever fyra dagar och på bortaplan med administration en dag.
Redan på onsdag kväll börjar den helgspänning infinna sig, som hos vanligt folk visar sig först fram på fredag eftermiddag. Torsdagslektionerna går sedan som en dans och avslutas sedan ett par månader lite senare än de gjorde från början. En schemaändring gjorde att de biljetter jag löst tre månader framåt plötsligt inte var farbara eftersom jag omöjligt kan hinna till det tåget nu.
Vad göra? Ja, om jag varit en man av hög moral och vandel hade jag naturligtvis slängt tre månaders biljetter och köpt nya, visserligen till högre pris, men då också med bibehållen heder. Så hög är dock inte min moral och jag tjuvåker konsekvent på ett tåg som går två timmar senare. Kanske inget stort brott men människor som köpt biljett för tilläggspris med möjligheten att boka om, de skulle säker uppleva en orättvisa i att jag bokar om helt gratis.
Hur är det då möjligt utan åka tåg på det sättet? Läser inte konduktören passagerarnas biljetter? Nej, inte min i alla fall eftersom jag inte visar den. Jag har ett regionkort för bussen mellan hem och skola och det kortet har den fina egenheten att räcka en bra bit på väg med tåget.
Skyndar man sig in till en ledig plats, snabbar på med att hänga kläder och fort får upp datorn och ser upptagen ut behöver jag inte ens visa upp mitt busskort. Jag gör det dock då och då när det är lämpligt för att inte väcka medpassagerarnas misshag. Är detta kort väl visat och håller man i övrigt en låg profil och ser försjunken ut, så är det ingen konduktör som kommer på tanken att be mig om biljett under resten av.
Detta tjuvåkande fungerar inte om man kliver på tåget på ändstationen för då går konduktören igenom samtliga biljetter. Snart har det dock gått tre månader och mina biljetter börjar åter gälla det tåg jag verkligen åker. Jag kan dock medge att jag inte kommer att visa dem då heller eftersom de ger mig en barnslig lycka av olydnad att tjuvåka även när jag inte gör det.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Kul, jag skrattade gott när jag hade läst färdigt och ser dig framför mig där du sitter försjunken över din dator helt omedveten om vad som händer runt omkring, men förstår att du ändå har koll på konduktören. Trevlig helg.
Jag har läst om liknande tips för tjuvåkning för Eurostar-tågen. Om man vill njuta av första klass och kan ligga ut med lite pengar så bör man köpa två biljetter; en förstaklass som går att lösa in, och en billig andraklass som inte går att ändra. När man går igenom biljettkontrollen på terminalen scannar man sin andraklass-biljett och är därmed laglydig. Väl på perrongen går man till sin första-klassvagn och visar upp sin förstaklassbiljett, de lär nämligen inte kolla att ens biljett redan blivit scannad i terminalen (jag har dessvärre inte testat!). När resan - under vilken man blir serverad mat och annat - väl är över löser man därefter in sin förstaklassbiljett som enligt datasystemet inte blivit använd... Det är sofistikerat!
Förresten har jag en gång hävdat att jag inte var nypåstigen trots att jag åkte från ändstationen; jag hade glömt att jag hade bytt tåg!! Dock hade jag biljett så det gick bra...
Post a Comment