Denna helgen för tre år sedan dog vår gamla mor. Det är märkligt hur fort tiden går för jag minns fortfarande allt tydligt och minnet av henne har inte förbleknat. Ännu händer det att jag nästan lyfter luren för att ringa och berätta om något hänt, som hon skulle ha glatt sig åt att veta.
Det kan synas orättvist att nästan den enda av syskonen Jonsson som det var något med skulle stryka med, men som syster E sa; vi slapp uppleva en åldrad och förvirrad gammal kvinna utan kan minnas henne som den vitala och levande människa hon var.
När jag tittar i mina gamla bilder hittar jag en som skulle kunna illustrera denna korta text. Den är tagen i februari 1999, när jag utnyttjade en ledig skoldag till att fara runt och fotografera med den då nya digitalkameran. Jag hamnade i Nossebro och där sattes våffeljärnet fram. Om inte om hade varit så skulle vi ha firat min 60-årsdag på samma sätt ett par veckor senare, den där hösten för tre år sedan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment